Som coach får jag förmånen att ofta närvara när den beryktade poletten trillar ner.
Det är på något sätt mitt jobb att hjälpa till med det. Att få tankarna och reflektionerna i gungning och ta det till handling. Det blir dubbelt upp för mig, för jag får perspektiv på mina egna. Idag har varit en sådan dag.
Det är fascinerande att kunna närvara, när en person, med hela sitt kroppspråk och tillstånd går från låst till öppen, från tyngd till lätt, från omöjligt till handling. Som idag. Hur personen vet att på en nivå att vägen är framför, det är bara att gå på, att personen själv stått ivägen och plötsligt tar beslutet; framåt.
Och lika tydligt som förändringen ser, är det plötsligt uppenbart för mig att den där poletten, funnits där hela tiden.
