Det tog sin lilla tid

Jag sprang in på den lilla butiken där jag bor.
Efter en sådan där dag ni vet när allting som ska göras, helt enkelt inte blir gjort.
När klockorna stannar, tankarna far och ingenting vill sig riktigt.
En mellandag läste jag någonstans att man kan kalla det.
En dag som till det yttre bara är ett mellanting.

Butik är mycket sagt. Det är en butik och det är en pizzeria. Ägaren ser jag ibland på ICA MAxi, köpa de varor han säljer lite dyrare.
Några bord, några stolar.

De senaste månaderna brukar det sitta en man där.
Med en tjock bok framför sig och flera vid sidan.
Och alltid trevlig;
– Hi, how are you today.
Även om jag svarar, ser han ofta lite förvirrad ut av svaret och letar i boken efter fler fraser.

Med tiden har det blivit bättre.
Det är Oxfords ordbok berättar han.
Engelska och tyska.
– Varför Tyska, frågar jag.
För jag har en ordbok med Persiska till Tyska.
Det tar tid, berättar han.

Så ikväll satte jag mig med honom en stund.
Tog en kopp kaffe och vi pratade.
Han kommer från Iran.
Har sökt asyl i Sverige.
Snart tre månader.
– När jag får besked? Ingen aning. Jag väntar.

Så frågar han om mig.
Jag berättar.
Om min dotter. Vad jag gör. Skrivandet. Tiden.

Kaffet är beskt. Böckerna han har är slitna.
Han berättar att han är kristen, det fungerar inte att var kristen i Iran.
Inte längre.

Han frågar om jag tror.
Det tror jag, svarade jag.
På något sätt.
Mitt sätt.
Som de flesta svenskar.

När jag kommer hem igen, efter vårat samtal, så följer tankarna kvar från samtalet.
Vår värld blir mindre om vi vill.
Närmare.

Min syster skrev om min farbror, han som fick stroke.
Om huset, med salen som vi som barn aldrig fick gå in i. Finrummet.
Min bonusfarsa som man kan kalla honom är tillbaka nu i Bolivia.
För några veckor.

Jag slås av valet.
– Hi, how are you?

Det är så lätt.
Och det är så lätt att avstå.

Rummen i livet är många.
En del är öppna, andra är stängda.
Jag gläntar lite och inser min lyckliga lott.

Jag läste Strindbergs Fadren i dag. Teatermanuset.
Rollerna. Dramat. Icensättandet fashinerar mig.
När jag väljer bort mitt drama.
Bottenlöst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s