Inte ett öga torrt

Jag hör på vattendropparna att det är plusgrader.
Jag blundar, ligger och lyssnar på morgonradion.
Snart, om en liten stund går jag upp.

Halvsju, det är lucia på förskolan.
Mamman har införskaffat hela klabbet.
Det börjar 07.30, då går tåget.

Det regnar och parkeringsplatsen är full.
Det är mörkt och överallt kommer föräldrar med barn.
En del glada, tomtar med lyktor och lucior överallt.
En del inte alls så glada.
Jag menar, det är mörkt, röda kalsonger och tidigt.
Jag förstår dem.

Vi småpratar lite, jag och mamman och bonussonen.
Vi får glögg. Han som häller upp skämtar om glöggen. Inte är det vodka och soja i alla fall.
Paraplyerna trängs och så kommer de.
Massor av barn, med ljus och de som är för förta gången ser faktiskt lite förundrade ut.
Vad är detta.

Jag förstår den där nobelpristagaren som trodde han dött efter gårdagens festligheter.
Som fick vakna upp till änglarna.

För visst var det en liten ängel som stod där.
Hon fick syn på mig, vi har inte setts på en vecka och hon glänste.
Med ljuskronan, ljuset i handen, dräkten och det röda bandet.
Stolt.
Som pappa.
I regnet.
Tur det, för det syntes inte att det var mer än regn i ansiktet.

Det där med jul får ny innebörd med barn.
Det är bara att inse Holmberg.

Annonser

Ett svar till “Inte ett öga torrt

  1. Härligt!
    Du får kapitulera nu brorsan! Kom ut ur ditt ide och sätt dig på tåget till ett snöigt Ångermanland!
    Jag bjuder på glögg och tryffel.
    /Siz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s