Det kom sig så

… att jag en morgon den här veckan, fick möta en avgrundslös vrede.
Ett skede som nära mig, hänt. Skett, som hemligt, skamfyllt, skakat mig i grunden.
Så nära, och långt borta.
Det vedervärdiga vi kan vara vi människor.
I min närhet.

Orden stockar sig i halsen och jag grät när jag fick samtalet och orden svindlade.
Obegripligt även om jag kan läsa om det i tidningar, ofta. Nu nära.

Jag reser mig idag och har en hand knuten.
Vreden och min övertygelse från det jag var barn och en gång bevittnade.
Jag ber, till det som går att tillbe, att ge mig kraften att bidra, stötta, vara nära, modig.

Jag kan inte acceptera det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s