Blårosa

Jag funderar på det där med blått. Och rosa.
Färger som fått genusbetydelse.
Och kanske har det.
Jag lägger mig inte i det.
En intressant liten reflektion gör Camilla Wagner på Veckans Affärer.

Jag hade ett samtal häromdagen. Om en chef.
Och fick frågan; Vad pratade HAN om.
Underförstått att chefen det handlade om, var en man.
Det var det inte.

Min grundövertygelse, handlar inte om genus, egentligen.
Det är den enkla förklaringen.
Det handlar om människor och hur vi är med varandra.
Individen är det som är intressant. Inte könet.

Som i relationen.
Att leva med någon.
Hur är jag som förebild, vad förmedlar jag och hur gör jag.
Det är väldigt spännande att utmana mina egna fördomar om vad som är vad.
Eller nyfikenheten i att fundera över vad jag kan göra annorlunda.

Tyraböckerna, de tre har hamnat i ett genusfack.
Märligt trots allt. Min dotter som är med har rosa kläder.
Det är vardaglig bild av en pappa och ett barn som förmedlas.
Det räcker för att det bli genusorienterat.
Det är väldigt intressant.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s