Ljud från förr

Med anledning av dagens krönika från fotbollsfrun Malin Wollin kommer jag osökt att tänka på ordet vindflöjel.

Dessvärre syns den här vindflöjen för rätt många och pekar ut alla möjliga märkliga riktningar. Lite som det vill. Krönikan handlar om en ung kvinnas bild av kärnfamiljen och ger sina läsare en duvning som avslutas med en väldigt märklig bild, av hur jorden går under och ur askan ska kärnfamiljen (underförstått: den som håller ihop av hävd) uppstå och skapa något nytt.

Retoriken känner jag igen från andra sammanhang som inte alls är lika roliga som kvällstidningsjournlistiken, den är inte så samhällsallvarlig. Jag kommer att tänka på min underbara farfar, som var jehovas vittne. Och som med fullständig övertygelse, påpekade att ur askan ska det nya återuppstå. Jag ska inte hårdra det och ge assosiationen till tiden före andra världskriget, men det är nära.

Jag har upplevt såväl kärnfamilj, som varianter. Levt i flera varianter under min barndom såväl som i mitt vuxna liv. Det är sant att varannanveckolivet är dubbelt. Det är längtan och närvaro på samma gång. Jag hävdar absolut inte att det ena livet är bättre än det andra. För oss fungerar det. För oss vuxna och barnen. I vissa fall bättre än förr. I andra fall inte lika bra.
Det är väl just det som är det viktiga? Att hitta det liv, som passar den jag är och för de jag älskar.

Jag har bättre kontakt med min bonusson, än när jag var hans bonuspappa. Mamman och jag pratar oändligt djupare än vi gjorde då. Släktingar bekände färg och det blev (och blir fortfarande) tydligt vilka det är som finns i kärnan, egentligen. Oavsett anspråk på att betygsätta kärleken. Det är skillnad på mod och kärlek. Att våga, än att konservativt hävda en sanning.
Man kan faktiskt älska för mycket också.

En vindflöjel är en liten genialisk uppfinning, som visar vart det blåser.
I kris blir vi rädda. Värnar om det som är nära och oss själva.
Jag gläds att de fyra stora tidningarna går samman, för att hjälpa andra. Jag tänker på insatsen för att hjälpa en kollega som sitter fängslad i Eritrea. Att rikta blicken till stora frågor är viktigt. Än att sitta på eget tak och bara peka.
Vi väljer vad vi behöver göra, när det krisar. Och det är nog så att vi alla har våra egna sanningar.

Göran Hägglund, som är vår socialminister pekar ut riktning och grundvärderingar genom sitt uttalande i TV-4 i torsdags. (läs mer här). Nu vaknar andra, som Malin Wollin, till liv och bekänner färg. Det bådar gott inför valet. Märkligt bara att hon får utrymme i Aftonbladet dock.

Det är ljud från förr.
Och när jag ser litenhet trampa på andra, då är det läge att säga ifrån.

Annonser

2 svar till “Ljud från förr

  1. Fint att höra det du berättar om bonussonen och barnens mor… jag blir glad i hjärtat åt att det var så det blev. Grattis, och bra gjort, samtidigt! 🙂

    • Hej Livet leva. Jag är osäker på om jag svarat dig på din kommentar, men visst är det härligt, det där när det blir bra! Det har inte varit en självklarhet.

      Jag har flyttat på bloggen till wordpress (ett annat verktyg, där det blivit ofantligt mycket enklare att ha en blogg… som att kommentera denna te.x. Du hittar mig numera på https://alexanderholmberg.wordpress.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s