Försoning

En kväll när hatten går runt och frivilliga bidrag samlas, så är jag böjd att bocka, buga och tacka.
Till tonerna av en härlig man, som vill så mycket och det spiller över på oss som lyssnar.
Jag tackar för att kvällen kommit att bli en försoning, med då, nu och i morgon.
Visst är det så att ibland så ter sig allt som symboler och viktigt, som om vi plötsligt, en glimt, får se vad det kunde vara. Hela tiden.
Så är det faktiskt. Oftast.
Tack.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s