En tolvåring som knackar på dörren

Vi äter lunch jag och vännen. Hon är berörd av det som hände kvällen innan. klasskompisen till dottern som stod där i kylan halvtvå på morgonen och som ville sova hos dem. För mamma är så arg.

Jag blir utom mig.

Känner igen. Jag har hört det förr.

Det går aldrig ur. Det finns kvar.

De fick aldrig något svar. Han fick åka hem till mamman igen. De vet ingenting mer. Kanske han inte ens kom till skolan idag.

Man vet aldrig varför. Bara att. Hur ska man agera?

Tolv år gammal. Redan ofrivilligt i den vuxna världen. Hänvisad.

Jag blir utom mig. Jag blir så fruktansvärt ledsen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s