Herr Jöback en mulen kväll

Vädret har kommit att bli en vardag för mig, som om jag bodde på en ö och var beroende av havets skiftningar. Men från mitt fönster, ser jag Stockholm, Djurgården och hamninloppet. Högt uppe från ett berg och när solen går ner, gör den det över Stadshustornet och målar min tapet knallröd.

Jag kommer liksom inte undan. Och jag vänjer mig aldrig.

Ikväll dansade vi, jag och lillan. I solnedgången som förvisso täcktes av moln men ändå och till Jöbacks underbara sång ”Stockholm I Natt”. Och nej, jag gillar inte Jöback egentligen, men det är som med vissa sånger. Den får mig att inse att jag är hemma här nu. Det är inte fy skam.
Och jag har något med melankoliska svenska sånger.

Så här har vi gjort varje kväll, dansat en stund, innan vi går och lägger oss. Hon är 3,5 nu och att få stå där och plötsligt upptäcka att hon somnat i min famn är störst.

Enjoy.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s