Ansikte mot ansikte

Jag vaknar av att klockan är för mycket. Jag blundar fortfarande. Hör klockan ringa långt bort och jag förstår i den sekunden att vi borde gått upp för över en halvtimme sedan.Lillan ligger mitt emot mig, ansikte mot ansikte och hon har inte vaknat än. Jag öppnar ögonen och tittar på henne. Min lilla dotter som sover. Jag klappar henne på kinden och säger lågt att det är dags att gå upp. Hon rör lite på sig men är kvar i sömnen.

Det är då det händer. Jag väljer att ligga kvar. Jag väljer bort morgonstressen. Väljer bort att flyga upp ur sängen och slänga i oss något snabbt. Jag väljer att ligga kvar. Bara titta på henne. Acceptera att vi är sena. Och bara ligga kvar här. Så ser jag efter en stund att hon börjar le. Hon blundar fortfarande. Ler i ett uppvaknande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s