Paradigm

När jag var liten kopierade jag musik. Jag spelade in musik från radion, på kassetband (visst sålde Sony inspelningsbara band?). Det blev att vi tävlade om vem som kunde göra de skönaste blandbanden, mellan mig och vännerna. Inte katten hade vi råd att köpa massa skivor (i den utsträckning man köper musik idag). Vi kunde sitta och lyssna på hela radioprogram, bara för att få höra den där låten man väntat på.

Spotify är helt underbart. Det måste vara skivbranshens dröm. En egen kontrollerad radiostation, som man antingen får betalt för att någon lyssnar, eller via annonser. Man kan se vilka som lyssnar på vilken musik och när.

Sedan jag började lyssna på musik via spotify är det en sak som hänt. Jag köper mer musik. Eftersom jag upptäcker mer musik. Och det är inte kul att bara ha musiken som digitala filer.

U2:s senaste är ett ypperligt exempel. Senaste skivan prerelesades via spotify veckor innan den gick att köpa. Jag kunde alltså lyssna på den långt innan den gick att köpa. När den kom köpte jag den till min Iphone. Ja, jag inser att jag kommer att köpa skivan rent fysiskt. Också.

Den enda som är grundlurad är jag. Jag kommer att ha betalt för samma sak flera gånger. På samma sätt som när LP:n försvann. Hela LParkviet är utbytt mot CD.skivor. Och nu mot snart digitala filer. Dumhuvudet är jag själv. Jag har betalat för samma sak flera gånger.

Att spotify ägs delvis av Sony, är inte konstigare än att de ägde företag som producerade kassetband.

Ingenting har egentligen förändrats. Vissa vinner. Andra förlorar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s