Samtal om döden med en treåring

Hösten är här och vi sitter vid middagsbordet. I takt med mörkret som kommer, dyker även stearinljusen upp vid middagen. Det är bra mycket trevligare, än hårda lampor och vi har en rutin, att tända ett ljus för någon.
Idag sade jag att vi tänder för Nils, min lillebror som inte finns kvar.
– Finns han inte kvar? Svarade hon fort och jag insåg att jag gett mig in i ett svårare samtal än en mysmiddag. Så jag tänker fort och minns fågeln på dagis på sensommaren, den lilla fågeln som barnen hittade och hur de under en månad pratade på mängder av sätt kring fenomenet döden. Var är fågeln nu? Finns den inte kvar? Är den i himlen?
– Han finns inte kvar, svarade jag och påminde henne om fågeln.
Så var hon tyst länge och så frågade hon vad jag tyckte om det. Och jag svarade, att jag blev ledsen.
– Vem räddade dig då? Frågade hon. Och jag tänkte efter och försökte förstå var den frågan kom ifrån, räddade? och jag svarade som jag tänkte;
– Jag vet inte.
– Det vet jag sade hon och så pekade hon på sig själv.

Annonser

3 svar till “Samtal om döden med en treåring

  1. gunilla segerbäck henriksson

    Vem är hon egentligen, den där dottern du har?

  2. Gud så vackert. De är klokare än oss vuxna många gånger.

  3. Barn är stora mirakel i liten form

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s