Det är något visst med hösten

Det tog tid i år. Att komma hit, när löven ligger i prasslande högar och liten jublar av skratt när hon kastar dem högt upp och det regnar, löv.

Från min balkong ser jag morgonen komma och idag, fars dag är det nästan solsken som försöker komma fram, men det vill sig inte riktigt. Och det är mörkt i november, fort men jag är en sådan som med gott samvete kurar in mig hemma och fixar. Som idag. Grovstädning av allt.

Utan att känna tvånget att jag måste iväg och göra massor kan jag och liten förbereda lunchen, pannkakor och sylt och så fortsätta städa. Hon hjälper mig med det hon kan. Underhållningen. Skratten och alla resonemang kring varför saker ska vara kvar och inte, för nu är stora soppåsarna framme.

Sommarens kläder som är för små ska packas ner i påsar och ner i källaren. Leksaker som hon inte använder ska bort. Pappas alla högar med meningslösa papper som han samlar på sig frö att läsa, ska bläddras igenom bli till i alla fall mindre högar. köksbordet ska bytas ut. Det gamla är för stort. Det följde liksom bara med. Skura, vädra, dammsuga, skrubba.

Fars dag idag. Det började med liten som väckte mig med en vissling i visselpipan, en fanfar för pappa. Och teckningar som hon sprang i väg och ritade, när hon förstod att det är pappadagen idag. Fem teckningar blev det, snabba streck och blöt puss.

Hm. Dags att sätta igång inser jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s