Hon höll de båda teckningarna hårt i handen

Fröken sade att det är mandalamönster, som hon fyllt i med olika färger. När jag kom, sprang hon för att hämta dem, stolt och jag fick dem båda. Inte vika, inte rulla, med båda händerna. Hon visade. Jag lyssnade.

Idag följde vännen H med henne. Två fyraåringar som båda satt trötta i bilen, leendes, tysta. Tagna av en intensiv dag och det var som om de båda laddade inför kvällen.
I affären jagade de varandra och fick själva välja. H mumlade att nu är det fredagsmys. Pannkakor och kokosbollar.
De fick knäcka ägg själva och hälla i mjölk och vispa och ner med smet i laggen, lyckliga. Och jag märker redan nu att min lilla är lång för att vara fyra, men hon är inte riktigt ikapp, hon fyller i slutet av året och det är på småsaker jag ser det. Och jag ser vad viktigt det är för henne att vara nära med sina vänner. Att det blivit viktigt för henne.

När vännen åkt hem, satt vi länge och läste i stora djurboken och hon kan många namn och vi låter som tigern, tjattrar som apan och väser som ormen.

Hon somnade i min famn, mätt av pannkakor och cocosbollar, trött av veckan och nog slumrade jag också till. Tacksam för att jag får vara hennes pappa, att jag närvarar.

Precis när jag ska gå och lägga mig, ser jag teckningarna, hennes mandalamönster som hon hon lagt i hyllan, försiktigt där jag brukar lägga mina viktiga papper. Hennes viktiga papper. En riktigt härlig fredagamyskväll.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s