ignorerad vänförfrågan

Särbon sade idag att hon tröttnat på Facebook. Det är som på låtsas därinne, sade hon ungefär. Och jag tror det går upp och ner. Jag hittar fortfarande nya människor. och andra hittar mig. Och har upptäckt att en del har kommit att bli som kommenteringsvänner. Sådana jag träffar sällan, men vi liksom möts i kommentarerna. Vänner är ett starkt ord för fenomenet, men ändå.

Jag fick en inbjudan från en gammal vän häromdagen, en som var nära. För länge sedan. Han addade mig som heter på facebook och jag funderade, för det väckte saker i mig. Varför via facebook? Känslan var ungefär som att få ett digitalt julkort. Något man gör för att man inte har råd att göra annorlunda. Inte en kommentar från den gamla vännen, bara en förfrågan.

Nog är det som särbon säger, att det bli som på låtsas, när det är de nära relationerna som kommunicerar på fejan. Lillasystern outade nyligen att hon väntar sitt tredje barn, i en statusrad på facebook. Det kanske är så det får bli.  Jag blev gladare av att prata med syrran när jag fick veta.

Jag har dolt statusuppdateringarna från de närmaste. Eftersom jag upptäckte att när vi väl sågs, så visste jag liksom redan allt och det blev som att höra allt igen. Så vill jag inte ha mina närmaste. De vill jag möta, på riktigt, där nyanserna finns, där modet och glädjen får plats.

Ironin är att det här blogginlägget, kommer att bli en twittring, som också sedan automatiskt blir en statusuppdatering på facebook.

Sent ska Holmberg vakna till liv, men närmaste tiden kommer den här listan spelas i min spotify… Winnerbäck.. oj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s