Stundtals återuppstår det osannolika

Tre tvätthögar, en middag, två sånger, en bilfärd, samtal med vänner, vila, tankar, reaktioner.

I fredags gick en nära vän bort. Samtalet kom vid 22.00-tiden och det är som att falla igenom, ekon från då, tidigare och jag pendlar i den sekunden mellan förtvivlan och närvaro i det som sker. Det här var inte planen.

Vi skulle ses nästa vecka, prata om resan, boken vi håller på med, den på äldre dagar nyfunna vänskapen, med likheter av utmaningar vi tagit oss igenom och se; till och med jag som är van, tappar, blandar ihop och får svårt att skilja på vad som är och inte.

Det finns inga andra ord än att jag fortfarande är chockad, momentant, pulserande, egoisitiskt. För sån är det slitsamma för oss som är kvar, våra egna reaktioner och olika behov. Att se, förstå,hitta svar, till det som inte finner svaras på.

Ser honom i tidningen, bilder från förr och hans knivskarpa energi och livslust.

Det skär i mig. Och jag kan nästan känna honom nu, när jag beskriver, ögonblicksbilder, skratten, närvaron, det självklara.

Som inte är självklart.

Tvättid i tvättstugan. Ner med saker i källaren. Nästa vecka barnvecka och vi har fler ljus att tända, min älskade dotter och jag. De som inte är kvar, som jag berättat för henne om.

Jag ska berätta om dig Micke.

Det är tredje dagen och igår, frusen, sänkte jag ner mig i badkaret och förstod var i mina reaktioner jag var. I ett utifrån perspektiv, kanske som ett skydd. Jag slås av det egoistiska, alla saker vi planerat och jag blir så bottenlöst arg. Påmind, igen, om det vi har och som förloras. Timmarna, minuter, sekunder. Samtalen med vänner.

Jag tänker på hans barn, det sliter i mig, skoningslöst.

Om igen. Upp ur badet. Mat. Dricka vatten. Vila. Försvinna in i en film. Komma tillbaka, försvinna, drömma, gråta, skratta, arg, varm. Ner i källaren. Praktiskt. Undan med kartonger. Ringa. Diska. Maten smakar ingenting. Som om alla mina sinnen är fokuserade på överlevnaden.

Det är för honom, men också de andra. Som lämnade för tidigt.

Jag förstår inte, respekterar, men förstår inte.

Jag är trygg, med att det är hans glädje, som kommer vara kvar, inte det här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s