Det hänger kvar

De starka intrycken från programmet om Bjästaskolan hänger kvar idag. Tankarna är många.  Främst bekräftelsen på hur enormt starkt grupptrycket kan vara. Rösten från de övertygade vuxna, deras val av sanning och totala delaktighet i det hemska. Och jag imponeras, lättad att ni finns kvar, som hon, vännen som vågade ta parti för offret. Som vågade ta risken att gå utanför sig själv.

Hela händelsen sätter begrepp som sanning, på sin spets. Vad är det, hur väljer vi den? Hur är det möjligt att så många, faller igenom och väljer, en uppenbar ickesanning?

Jag jobbar ofta med grupper. Företagsledningar och team. Som alla har valda sanningar. Att vi ska omsätta x antal kronor mer, att hos oss är det minsann en riktigt bra stämning, vi är alltid ärliga i vår grupp, våra värderingar dem har vi örnkoll på. Jag undrar stilla hur bra det är det där, med valda sanningar egentligen. Så länge de ”jobbar för oss” kanske de är ok. Eller?

Hela historien är ytterst tragisk och antagligen inte helt ovanlig. Om jag rannsakar mig själv så inser jag att jag också varit delaktig i gruppspel, utan att vara medveten om det till en början. Vems ärenden har jag gått, egentligen? Vilken roll spelar jag i det drama som pågår? Vem tjänar på det? Och det går aldrig att sluta lära, av hur starka vi är vi människor.

Det lär komma mer om detta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s