Category Archives: reflektion

Tack & Hej

Efter drygt åtta år med arbetsnamnet Småstora saker som blognamn, så lämnar jag nu detta koncept.

Du hittar mig framöver på www.talkthewalk.se.

Samma typ av blogg, bara lite bättre.

Vi ses!

Alexander.

Annonser

Bäst-före-datum är passerat

Jag började fundera på allvar, när jag såg programmet om Bjästa. Hur det snabbt blev  mobbing och ansvarlöst tangentbordsridderi. Effekterna efter programmet var likadana, fast för andra lägret. Jag förstår, det är så lätt att bara tycka någonting. Som slängs ut till ingenting. Att bara tycka någonting. Antalet människor, som klickar tummen upp – Gör det någon skillnad egentligen? Och vad har jag där att göra?

Över 200 vänner på fejan, har jag. Jag umgås med knappt 3-4 av dem till vardags. Nästa grupp är de där som jag träffar då och då och så vill man ju hålla kontakten. Eller kanske som han sade PG, att det är vår tids rädsla för att göra ordentliga avsked, som bidrar. Förlorar jag vänner nu, när jag tar bort min profil?

Senaste veckan har jag hållt mig undan och gissa vad jag saknat? Just det, ingenting. Det kanske är någon trotsighet i mig, men jag börjar nog inse att fejan, passerat bäst-före-datum. Livet är tillräckligt komplicerat för att komplicera det än mer.

Finns det möjligtvis en plats där man kan få begrava sin profil på fejan? Ni vet, stoppa undan den, tacka för tiden som varit och framöver komma ihåg hur det var. Vampyrtävlingar, tummen-upp på meningslösheter, farmville och allt annat livsnödvändigt…

Om jag nu kostar på mig att ana att detta är på övergående, vad kommer sedan måntro? Jag tror hårt på fenomen som .ning,  kanske inte just .ning, men liknande. Där man faktiskt skapar sitt ”eget” fejan. Vilka som de facto blir vänner och som man knyter till sig, blir desto viktigare.

Det hänger kvar

De starka intrycken från programmet om Bjästaskolan hänger kvar idag. Tankarna är många.  Främst bekräftelsen på hur enormt starkt grupptrycket kan vara. Rösten från de övertygade vuxna, deras val av sanning och totala delaktighet i det hemska. Och jag imponeras, lättad att ni finns kvar, som hon, vännen som vågade ta parti för offret. Som vågade ta risken att gå utanför sig själv.

Hela händelsen sätter begrepp som sanning, på sin spets. Vad är det, hur väljer vi den? Hur är det möjligt att så många, faller igenom och väljer, en uppenbar ickesanning?

Jag jobbar ofta med grupper. Företagsledningar och team. Som alla har valda sanningar. Att vi ska omsätta x antal kronor mer, att hos oss är det minsann en riktigt bra stämning, vi är alltid ärliga i vår grupp, våra värderingar dem har vi örnkoll på. Jag undrar stilla hur bra det är det där, med valda sanningar egentligen. Så länge de ”jobbar för oss” kanske de är ok. Eller?

Hela historien är ytterst tragisk och antagligen inte helt ovanlig. Om jag rannsakar mig själv så inser jag att jag också varit delaktig i gruppspel, utan att vara medveten om det till en början. Vems ärenden har jag gått, egentligen? Vilken roll spelar jag i det drama som pågår? Vem tjänar på det? Och det går aldrig att sluta lära, av hur starka vi är vi människor.

Det lär komma mer om detta.

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev

test

Name:
Email:

Du ska nu ha fått ett mail….

…i din inbox. Klicka på länken för att bekräfta att det är din e-postadress.

Jag ber om ursäkt för det som kallas för Dubbel-opt-in, en extra säkerhetsåtgärd för att du och jag ska slippa spam.

Har du inte fått mailet så rekommenderar jag att du kikar i din skräppostlåda, det kan hända att det ligger där.

Vi hörs! Alexander.

Det blev något fel…

Det blev något fel. Det gick inte att verifiera din epostadress. Försök gärna igen.

Välkommen till mitt nyhetsbrev!

Har du kommit hit, så har du lyckats med anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Välkommen och på återseende!

Vänligen

Alexander.